Ja, vem är han? Och hur hamnade han hos oss? 

 

Det hela började med en väldigt tragisk historia. I mitten av oktober, en vanlig lördag får jag ett samtal ifrån tjejerna i stallet. Faran har galopperat i hagen och nu kan han inte gå. Jag tänkte att han nog bara hade ont i sitt sår som han fick en vecka innan, mitt fram på frambenet. Jag slänger mig i bilen och åker upp. Redan när jag kliver ur bilen förstår jag att det inte är något sår som gör ont. Benet vill inte hänga med och Faran står blixtstilla. 

En hästägares värsta mardröm! På en timme var han borta, min egna underbara prins. Han som jag utbildat själv, haft med på äventyr, och delat de senaste 8 åren med.  Han fick somna in i sin hage, ätandes på havre. 

 

En vecka låg jag i soffan, smög upp till stallet på morgonen, och sena kvällar, för Willy förstod ju ingenting. 

Valet var enkelt, vi behövde en häst till - en häst till mamma ;) 

 

Jag satt ut en egen annons, kravet var snäll, stabil och helst utbildad MSVB. Inte för gammal, men ingen unghäst.

Mailade även på några som lät intressanta men ingen jag direkt fastnade för. 

 

Sen kom det ett mail som började " jag kanske har hästen ni söker". 

Och ja, på den vägen är det. 

 

Vi packade in oss i bilen, jag, mamma, Björn och våra valpar. Målet var Nässjö och Alias Salto. 

4 h senare landar Vi på familjens gård, och där står han, min guldhäst! 

 

Provridningen gick bra, ingen wow upplevelse kanske, men en helt ok känsla. Mamma provade trava lite, och ja, han var snäll och han hade en väldigt snäll uppsyn. 

 

Vi bestämde oss dagen efter, för det kändes bra! Och ägaren blev väldigt glad, hon gillade oss och tyckte vi passade bra ihop. Han besiktigades UA Och i början av november kom han hit, världens finaste Guldhäst! 

 

 

Det visade sig bli en riktigt lyckoträff! Vi matchar varandra som handen i handsken, på 5 månader har vi gått från klarhet till klarhet! Träningsvecka hos Kristian von Krusenstierna, 70% i la4 och mängder av roliga ridpass. 

 

Willy och jag har bara hängt ihop sen slutet av november, ca 6 veckor lite drygt. 

Man kan säga att han var som en räddare i nöden. 

 

Min älskade Darini, fick somna in i slutet av Oktober, och hela min värld rasade.

Jag hade kämpat nästan ett år med Darinis fång, och det var på bättringsväg. 

Allt gick så fort, på två veckor var han redo för igångsättning av veterinär, och sedan avlivad. 

 

Innerst inne visste jag nog för länge sedan att han inte skulle klara sig, men man hoppas ju in i det sista. 

Jag hade redan börjat kolla lite på nya hästar men hittade ingen som jag ena ville åka och provrida. 

 

Jag hade två kriterier, inget sto och ingen fux. Vi hade inte satt någon budget, det viktigaste var rätt häst. 

En riktig läromästare som jag kan utvecklas vidare med! 

 

Willy hade varit ute på annons i ca 2 veckor. Det var ganska många intresserade, och Willys ägare berättade att de var många som ville provrida. I annonsen stod det att han var 100% snäll. Det lockar nog många. 

 

Min kära kompis Therre, tjatade och tjatade. Varför åker jag inte och provrider när den inte har ett endaste resultat under 60%? Det är inte ens långt till Borås. Hon hade alla möjliga argument. 

 

Två veckor efter att Darini fått somna in, styrde vi bilen mot Borås. Jag var väldigt nervös, dels för att jag inte ridit ordentligt på ca ett år, och dels för att provrida en sån fin häst! 

 

Det gick en sekund, Willy tittade på mig i sin box, och jag var kär! 

 

Provridningen gick bra, vi gjorde både piruetter och byten i varje redan första gången. 

Han var så mjuk och fin, och väldigt lydig! 

Okomplicerad i allt, skoning, klippning, lastning ja, allting! 

 

Nu står han hemma i mitt stall, världens bästa läromästare! 

 

Willy gör allt upp till GP. Är startad och placerad upp till PSG. 

 

 

 

 

Faran kom till mig våren då han skulle fylla fyra. Vi hade nyligen tagit bort våran äldre häst, och börjat kolla lite efter någon ny. Jag hade ju redan min nummer ett, X-Tjejen. Vi hade beslutat att köpa en och lämna tillbaka X-tjejen som jag endast hade på foder. 

 

Efter några provridningar åkte vi till ett försäljningstall i Skara. Vi skulle egentligen inte ha någon så ung häst, och var där för att titta på andra. Medans dom longerade någon brun häst, gick jag onkring lite i stallet och kollade.

Jag fastnade utanför en box, och där inne stod den sötaste lilla fux jag någonsin sett. 

 

När de andra kom ut i stallet, berättade jag att jag ville provrida honom. Självklart fick jag det. 

Faran hade bara blivit sutten på i alla gångarter och kunde i princip ingenting. Men vad gjorde de? Han hade ju de finaste ögonen i hela världen. 

 

På vägen hem bestämde vi oss. Honom skulle vi ha! 

När han bara någon vecka innan kommit ifrån Tyskland hade han inget namn, utan bara ett nummer. 

Vi fick döpa honom själva. Lisbeth som var med oss, kom på Fahrenheit. Det passar honom. Det betyder ju temperatur, och man kan ju säga att han är rätt het av sig. 

 

Under åren har jag ångrat mig 1000 tals gånger. Denna lilla fux växte, och idag når han 180cm strecket.

Han har varit mer vild än tam, och passar egentligen mig inte alls.

Nu när han är 12 år har han lugnat ner sig, dock inte mycket. Tyvärr! 

 

Faran är tävlad upp till LA med placeringar, men har nu lagt tävlingsskorna på hyllan. 

Hans nerver klarar inte tävling, och han är mest nöjd hemma. 

 

Mina fina vackra underbara nallabjörn som aldrig skulle göra en fluga illa!