Faran kom till mig våren då han skulle fylla fyra. Vi hade nyligen tagit bort våran äldre häst, och börjat kolla lite efter någon ny. Jag hade ju redan min nummer ett, X-Tjejen. Vi hade beslutat att köpa en och lämna tillbaka X-tjejen som jag endast hade på foder. 

 

Efter några provridningar åkte vi till ett försäljningstall i Skara. Vi skulle egentligen inte ha någon så ung häst, och var där för att titta på andra. Medans dom longerade någon brun häst, gick jag onkring lite i stallet och kollade.

Jag fastnade utanför en box, och där inne stod den sötaste lilla fux jag någonsin sett. 

 

När de andra kom ut i stallet, berättade jag att jag ville provrida honom. Självklart fick jag det. 

Faran hade bara blivit sutten på i alla gångarter och kunde i princip ingenting. Men vad gjorde de? Han hade ju de finaste ögonen i hela världen. 

 

På vägen hem bestämde vi oss. Honom skulle vi ha! 

När han bara någon vecka innan kommit ifrån Tyskland hade han inget namn, utan bara ett nummer. 

Vi fick döpa honom själva. Lisbeth som var med oss, kom på Fahrenheit. Det passar honom. Det betyder ju temperatur, och man kan ju säga att han är rätt het av sig. 

 

Under åren har jag ångrat mig 1000 tals gånger. Denna lilla fux växte, och idag når han 180cm strecket.

Han har varit mer vild än tam, och passar egentligen mig inte alls.

Nu när han är 12 år har han lugnat ner sig, dock inte mycket. Tyvärr! 

 

Faran är tävlad upp till LA med placeringar, men har nu lagt tävlingsskorna på hyllan. 

Hans nerver klarar inte tävling, och han är mest nöjd hemma. 

 

Mina fina vackra underbara nallabjörn som aldrig skulle göra en fluga illa!